Just nu bubblar ingenting. 

Förutom kanske halsbrännan och gaserna i magen. 

Livet är väldigt mellanmjölk just nu.

Det har vabbats, premiären är tagen! 

Och efter det har vi varit småsjuka konstant, så nu är vi också inne i det där hjulet som småbarnsföräldrar brukar prata om. 

Jag brukar också få höra att man blir frisk nångång när ungen slutar 1an på grundskolan. Så det är väl drygt 5 snoriga år kvar då. 

Jobbet rullar på för oss båda.

Amadeus trivs på föris.

Jag går och lägger mig kl 21 varje kväll (och ibland faktiskt tidigare men det säger jag inte till någon) 

Helgerna är som vardagarna, fast utan jobb. 

Maten som lagas består av falukorv, köttbullar, blodpudding eller annat halvfabrikat. 

Jag tränar fortfarande inte. 

Ja ni hör ju: mellanmjölk.

Det är så knastertorrt att det nästan självantänder. 

Och vet ni? 

Det är ganska gött. 

Den lilla kreativa kärnan i mig skriker av tristess, men den hemkära, småstadstjejen som alltid blir dålig i magen av bara tanken på utlandsresor och som i hemlighet gillar struktur, normalitet och fack kan andas nu. 

Jag vet dock, att den kreativa kärnan snart blir alldeles för rastlös, och snart engagerar jag mig i något nytt. Rör om i grytan. Bryter ett mönster. Lagar vegetariskt en hel vecka, sjunger karaoke, drar ihop en tjejkväll, köper dyrt vin och gör mina naglar på salong. Jag är tacksam för att jag får vara en del i styrelsen bakom Kvinnojouren här i stan, där är så många coola brudar samlade och det är svårt att inte bli inspirerad. Älskade sammanhang. 

Men då vet ni. 

Mellanmjölk.

Bloggandet blir inte alltför spännande då.

Puss på er!