" Du är ett fint midjemått."

Sa sköterskan lite halvt disträ. 

" tack ska du ha"

Svarade jag, och fortsatte:

"jag har ju inte ätit frukost än, så det ändras nog snart"

Oså skrattade vi. 

Två saker är intressanta här. 

1) det är nog första och sista gången jag får den kommentaren, att jag har ett fint midjemått. 

2) att jag inte kan ta kommentaren bara som den är, utan måste skoja bort den direkt. Så fort något handlar om min kropp så tar jag till humor. Om jag gör det komiskt, så är det mer okej att skratta. Hemskt men sant. 

Hur fortsatte hälsokontrollen då?

Jo, om jag höjdes upp av att höra om mitt midjemått, så smashades jag ner av nästa kommentar: 

" men ditt BMI säger att du är överviktig"

Ja jo. Det har jag varit sen jag va 10. Enligt BMI. Jag och BMI har aldrig varit vänner. Inte ens när jag mådde som sämst i min kropp och överlevde på en halv grapefrukt/ dag. Eller när jag tränade 7 dagar i veckan, ibland 2 pass om dagen. Siffror på vågen. Vikten / längden. Vad säger den egentligen? Jag har inget intresse av att leva ohälsosamt och att vara osund. Jag vill leva hållbart. För min skull, för min man och för min son. Är det inte det man borde gå på istället? 

Sköterskan börjar sedan prata om vikten av träning, kost och livsstil. Jag lyssnar, nickar & ler. Och flikar in ett "absolut" "så sant" lite här o var. Men egentligen så skulle jag vilja säga "snälla, va tyst". Men hur ska hon kunna veta att jag redan gått igenom alla dieter som finns, haft en mycket tyngre vikt, räknat kalorier på ett osunt sätt, varit träningsnarkoman och tävlat mot mig själv i hur lite jag kunnat äta på ett dygn. 

Hur ska hon kunna veta att jag äntligen är på väg mot ett liv utan en ständig kamp mot kroppshetsen, att jag varje dag tar ett beslut att inte heller idag tänka på min kropp på ett negativt sätt. Att jag varje dag ändrar mitt tankesätt om min kropp liiiite liiiite. Att jag ständigt är medveten om hur jag pratar om min kropp för Amadeus för att minimera risken att föra över något till honom. 

Jag blev i hemlighet glad över att på vågen se 76. Jag tackar min kropp för att den sakta men säkert landar efter att jag burit barn. 76 är inte långt ifrån där jag började innan graviditeten. Några mjölktetror ifrån bara. 

Jag är tacksam för att min kropp är stark, kurvig och mjuk. För att den orkar hänga med mig och min vardag. Jag ska göra vad jag kan för att ta hand om dig, kroppen, oavsett vad BMI säger. 

Puss på er!