Och som mamma sa när jag va liten: "du måste ha tråkigt för att kunna ha roligt sen."

Jag håller förövrigt inte med om det idag heller, man kan faktiskt ha roligt jämt! 

Men däremot så ligger det nog en sanning i att allting har två sidor, något kan vara underbart och samtidigt skitjobbigt. 

Som sommarvärmen! 

Den är underbar för vi har längtat efter den i massor med månader, men den är också skitjobbig när den är så extrem som den är nu. Och det är okej att tycka två saker! 

Som livet just nu. 

Vi skapar sommarminnen, livet är underbart, Patrik har semester, vi är som nykära efter bröllopet och är fnissiga när vi kallar varandra för man och fru här hemma. Amadeus växer och frodas, upptäcker nya saker varje dag och är i princip alltid glad. 

Men. 

Den andra sidan då.

Jag har också mens. Hormonerna lever rövare. Man bör kanske inte äta glass varje dag men det ingår i min kostcirkel just nu. Värmen ovanpå det gör att jag är lite mindre charmig under vissa stunder av dygnet. Både som mamma och som fru.

För det mesta sväljer jag irritationen inåt. Och sparkar diskret till något när hormonerna exploderar. Som när det kom vatten bredvid blomkrukan när jag vattnade förut. Eller för att det fortfarande saknas en tröskel i källaren. Eller över att det osar halvklart och nyinflyttat i huset, jag ser ofärdiga projekt överallt. Vart jag än tittar så ser jag saker jag/vi inte hunnit med. Istället för att se saker som vi faktiskt hunnit med. 

Badrummet tillexempel är så gott som klart! 

Och så bra det blev!!! Älskar det! 

Dock så saknas det en spegel, en lampa, krokar, något att ha toarullen på osv. 

Återigen. Allting har två sidor. 

Jag älskar badrummet. 

Men det är inte klart, alltså är det också lite jobbigt. 

Och allting som är oklart kostar också pengar. Och det är verkligen något som en mammaledig inte har gott om. Man ska inte prata pengar, säger vuxna människor. 

Trams säger jag. 

Det upptar ju en stor del av vår vardag, varför ska man då inte få prata om det?

Många generationer har inte heller pratat öppet om känslor och psykisk ohälsa. Och hur bra tycker vi att det har gått?

Så jag pratar pengar. Eller ja, just nu bristen på pengar. Vilket är helt naturligt och inget att göra något åt, bara att acceptera. 

Alla ofärdiga projekt får helt enkelt ta sin lilla tid. De får vara ofärdiga ett tag till och sen, sakta sakta, så kommer de ju blir klara. 

Patrik undrar ofta varför jag har så bråttom? 

(Vilket är lätt för honom att säga som är tidsoptimist och generellt optimist bara, allt löser sig och allt ordnar sig SEN. Det där sen… jag undrar när det är egentligen… sen = aldrig sa alltid min mamma när jag va liten…) 

Ja och varför har jag så bråttom?

Jag vet inte. 

Säkert en kombination av duktig flicka, normer, brist på stresshantering och andra roliga ingredienser i livet. 

Jag får nog bara bli bättre på att acceptera, lugna ner mig och tänka att jag gör det sen. Sen = senare, men inte just nu, för vad gör väl det om det är ofärdigt i ett par dagar till? 

Puss på er!