Eventuellt en bruten tå, men framåtanda!

Eller ja. En misstänkt bruten tå. 

Kanske är det bara en spricka? 
Den är tejpad nu iallafall, och jag försöker se naturlig ut när jag haltar fram. Hur det hände håller jag för mig själv 😉

Men ändå! Framåt! 
Tenta på onsdag. För en vecka sen va jag skitnojig. Nu är jag mer avslappnad. Det-blir-vad-det-blir-känslan har infunnit sig. 
Försökte plugga idag. 
Det gick absolut inte. 
Och jag känner mig själv. Har jag kommit till den här punkten så är det inte mycket att göra. Det blir vad det blir. 

Fin, lugn helg annars! 
Va ut med tjejorna i fredags och drack nån öl. Igår blev det lugnt hemma, precis som idag. Börjat packa så smått, flyttar ju hem om 3 veckor (!!) helt galet! 
Och på torsdag åker jag hem en sväng, för att gå på skomässa i Sthlm, för att träna med Återsken, och för att krama Patrik. 
Självklart också för att träffa vänner och familj <3 

Faktiskt så är jag väldigt nyfiken på vad nästa kapitel har att erbjuda. Jag menar, kapitel Borås går mot sitt slut, och sen då? Vart är jag i höst? Sååå spännande! 🙂

Puss & Gonatt på er! 


Fina dagar i Borås

Det rullar på hörni! 

2 veckor har gått av vårterminen, ca 4 veckor kvar. Sen flyttar jag hemåt Enköping. Kommer sakna Borås! Men samtidigt skönt att bo på bara ett ställe. Att få sitta still en liten stund. 

Det är mycket i skolan. Väldigt mycket! 
Men det ska gå. Det bara ska gå! 
Men vi har hunnit gjort väldigt mycket fint också! Firade Hanna förra helgen. 
Hade en spontantorsdag med bubbel hos Steffi. Igår en ny spontantorsdag hos Gustav. Och idag har vi ätit på La Copita. 
Så ofantligt gott! 
Väldigt mycket fina minnen skapas :) 

Nu ligger jag i soffan i pyjamas och myser. Imorn ska jag plugga, träna och gå till frissan. 
Livet är bra fint ändå hörni :) 
Puss på er! 


Mamma

 När jag ser galan Tillsammans mot Cancer ikväll rinner tårarna. För alla de familjer som förlorat någon, eller fortfarande lever i ovisshet. 


Mamma. Du är min bästa vän. Och min idol. Du har kämpat mot cancer 2 ggr. 
Och vunnit.
Du är så otroligt stark, en fighter!
Jag blir så tacksam, glad och stolt. 
Och samtidigt påmind om att du faktiskt varit sjuk. Det har blivit en "vana", konstigt nog. Emellanåt förstår jag hur allvarligt det varit och hur tacksam jag ska vara. 

Fuck Cancer. 

Puss på er!



RSS 2.0