Det kan ju tala om att det hänt 1 gång i detta hem, och det va första dagen hemma efter förlossningen. Då sov vi i varsitt soffhörn, Amadeus och jag, mellan amningarna. 

Men sen dess - nej. 

Jag kan inte sova på dagtid, har tyvärr aldrig kunnat ta en powernap eller liknande. Dock betyder inte det att jag inte kan koppla av. Jag yogar, kan meditera eller lägga mig att vila och läsa en bok. Det är nog min motsvarighet till powernap. 

Men nu, när lillen sover, så passar man ju på att just yoga, tvätta, borsta tänderna, duscha, gå på toaletten m.m. Göra sånt som man vill göra utan bebis helt enkelt. 

Plus att jag ständigt går med axlarna under öronen  och väntar på att göra ett litet skrik, ett rop eller något annat tecken på att han vaknat. Jag försöker koppla bort, sänka axlarna och ta det som det kommer. Han vaknar när han vaknar. Men jag har liksom lite svårt än så länge att lita på hans sömn. Han kan sova i 10 minuter, han kan sova i 2 timmar. Drygt 7 veckor gammal så har han ju ännu inte riktigt några rutiner för det där, vi tar det dag för dag. Men jag tänker att nu när han blir 2 månader så ska jag försöka börja sätta lite tider, så att även mamman kan koppla av lite emellanåt och luta mig lite mot klockan. 

Sen förstår jag såklart att det alltid kommer vara från dag till dag. Jag måste helt enkelt lära mig att sluta gå på helspänn, känna att jag måste skynda mig innan han vaknar och sänka axlarna. Jag får bli lite mer spansk; mañana mañana. 

Datenight med Patrik förra helgen: magisk! 

Dock hade lillen haft lite magknip i farmors & fasters förvar, och han har ju det till o från. Speciellt kvällstid. Fick jag dåligt samvete för att jag lämnat honom när han hade haft magknip? Nej. Min tanke gick direkt till farmor & faster: stackar dom som fått ta hand om en skrikande unge! Och MIN skrikande unge?! Hoppas nu han inte skrämt iväg dem för evigt?! Att han varit alltför jobbig, så att de inte vill vara barnvakt nått mer?! Undrar varför man tänker så, som mamma. Jag vet ju mycket väl att de gärna är barnvakt igen.

Helgen som var nyss har varit härlig! Middag hos Linda i lördags med vinprovning inför bröllopet. Mys! 

Och Patrik tog nätterna under helgen, konstigt tomt på min sida utan Amadeus säng. Men ändå konstigt skönt på nått sätt. Jag måste lära mig att släppa kontrollen. Ska vi nu dela lika på allt så måste jag ju också låta Patrik ta ansvar. Utan att känna tacksamhetsskuld till honom för det, eller känna dåligt samvete. Det är ju hans barn lika mycket som mitt. 

Mammalivet förvånar mig med nya tankar varje dag. Spännande hörni hur mycket normer det finns att slå hål på! 

Fortsättning följer! 

Ta hand om er! 

Puss på er!