Utflykt, klåda och samvete

(null)

Här ligger jag i soffan och försöker att inte klia sönder mig själv. 
Utslagen blev värre för en vecka sen. Nu har de stannat i utveckling verkar det som, och jag hoppas att det innebär att det vänder snart. 
(null)
Är hemma från jobbet idag. Och det där dåliga samvetet är närvarande. Hur kommer det sig att jag inte ens kan vara sjuk från jobbet utan att känna dåligt samvete? Inte ens nu när jag har röda utslag över halva kroppen?! 
Jag har alltid haft svårt med att vara hemma från skolan/jobbet pga sjukdom. Jag tror att jag är rädd för vad folk ska tänka. Att folk ska tro att jag är en slacker - en latmask. Jag tror att jag inte är ensam om att känna så. Att man alltid ska behöva bevisa något. 
Jag är rätt säker på vart min känsla kommer ifrån, inget vi ska prata om här, men alla har vi nog någon som man ville vara duktig för. Någon man vill göra stolt. Att vara sjuk från jobbet, i mitt fall, är en svaghet och något som inte är helt okej.
Självklart är jag smart nog att veta att det inte är så. Att vara sjuk är mänskligt och alla har sin egna gränser för när man behöver vila. 
Men känslan ligger kvar sen gammalt. Och det är alltid en kamp när jag är hemma såhär, men dock så är jag ju hemma, så jag lär mig! 

Nåväl!
Helgen som var gick snabbt! 
Jag jobbade i lördags, och Patrik bjöd på en underbar middag när jag kom hem. I söndags for vi till Åsby Hem & Trädgård. Åt räksmörgås och köpte svindyra gardiner. Så nu håller vi på o gör om i sovrummet. 
(null)

(null)


Livet är bra annars, förutom klåda och dåligt samvete 😉 haha, man kan inte få allt! 

Puss på er! 


Ge tillbaka min kropp. Tack.

Denna sjukdom. Medaljongsjuka. Som även kallas fjällros. Den kliar. Den är otroligt osexig. Och jag vill att den lämnar min kropp nu. Helst igår. Så här vill jag inte fira min 30-års dag. Tack och hej. 
(null)

(null)


Medaljongsjuka

Jahaja. Då ska man känna sig unik har jag förstått, eftersom sjukdomen är relatvt ovanlig. Vet inte om det gör det bättre direkt 😉 
Jag har iallafall lyckats dra på mig Medaljongsjuka. Inget allvarligt, inget smittsamt och inget man kan påverka. 
Det ska gå över av sig själv. Man behöver se till att huden inte är torr, försöka att inte stressa så mycket och helst få lite sol då det kan skynda på läkningen. Kanske ska ta en semester? 😅 

Så, vad är då Medaljongsjuka? Jo:
Ett eksemliknande utslag, stort som en medaljong uppstår på huden. Oftast någonstans på mage, bröstkorg eller lår. Min medaljong sitter på sidan av bröstkorgen, precis där bh:n skaver 😉 
Utifrån medaljongen sprider sig sen röda utslag, som ibland kliar ibland inte. Det positiva är att utslagen inte sätter sig i ansiktet. Tjohej! 

Har man tur går detta över på ett par veckor. Har man otur kan det ta ett halvår... 

Förutom detta äventyr, så är det bra. Sjukt mycket på jobbet. Stressa ner kan bli klurigt men nu när kroppen börjar säga ifrån så att det syns så kanske man måste försöka iallafall. 
Hade Sanna här igår kväll, på lite räkor och vin, supermysigt! 
Patrik kommer hem idag! Efter sin vecka i Österrike. Tråkgt nog så är planet försenat o han är inte hemma förens sent ikväll... men huvudsaken är att han kommer hem! Det har varit lite tomt o ensamt här o nu saknar jag honom väldigt mycket.

Nåja. Dags för lite sen lunch! 
Puss på er! 

RSS 2.0