Nyopererad & rätt färdig faktiskt

Opererade foten i tisdags. Den andra foten, ni som var med mig förra året vet att jag då opererade vänster, så ja - nu är det höger. 
Och efter 2 otroligt smärtsamma dagar och sömnlösa nätter då inte ens morfin hjälpt så börjar smärtan avta. 
Men den är fortfarande närvarande och jag är beroende av smärtstillande. Och Patrik. 
Min underbara sambo som stöttar till 100%, hämtar saker, bär och dukar fram. Puffar upp kuddar och pussar på pannan. Han är amazing. 
(null)


Förutom mitt stillasittande liv och min lindade fot så mår jag bra! Vi hade en fantastisk kväll för Linn i lördags för att fira hennes 30årsdag innan hon åker till Australien snart igen. 
Kommer sakna dig! Ses i januari ❤️
(null)

4-5 veckor. Sen får jag ta bort allt skit i foten och börja gå som folk igen. Räkna ner med mig, people! Räkna ner med mig! 

Puss på er!
Ta hand om varandra!

Det finns alltid dom som har det värre

Nu är jag less på detta. Att vandra fram och tillbaka i denna utmattning. Att i bra perioder må ganska bra och vara tillfreds med situationen, känna att det är okej att vara lite halv och tillome kunna skratta åt det.
För att i andra perioder ständigt känna mig otillräcklig, ha så kort stubin att allt irriterar och minsta lilla grej får mig att gnissla tänder. Att hela tiden känna att man behöver be om ursäkt till framförallt Patrik men även andra runtomkring, för att man hela tiden känner att man behöver be om ursäkt för allt man gör. 
Att inte känna att man duger, just för att man inte känner igen sitt eget beteende. 
Att fastna i de lite mindre bra perioderna är tufft, för den enda personen som kan dra upp mig är jag själv. Och det blir tröttsamt i längden att ständigt behöva jobba med sig själv. Aldrig ledig. Aldrig nöjd. 

Idag är en dålig dag. Det va igår också.
Man måste "förlika" sig med att situationen är som den är och inte går att skynda på.
Men jag har ju förfan förlikat mig med detta i snart ett år! Jag är trött på det här nu! 
"Ryck upp dig", "bestäm dig för att må bra", "känn inte efter så mycket", "det finns dom som har det värre".
Ja självklart. 
Men tro mig. Ingen vill vara här med sig själv. Jag rycker upp mig själv dagligen, men kragen jag tar i börjar bli utnött och trådig. Och just nu behöver jag inte känna efter, känslorna känner mig. Jag styr inte ens själv. 

Jaja. Det finns alltid dom som har det värre. Det är fruktansvärt sant. Och sorgligt. 
Och jag ska försöka bestämma mig för att må bra. Bara jag slapp skuldkänslorna mot alla runt om, och bara jag slapp känna mig klumpig och otillräcklig för att jag är där jag är just nu. 
Rycker upp mig själv en dag till. 
En dag i taget. 

Tack för ordet!  Sanna ord om utmattning, det borde finnas fler sådana! 
Ha en fin tisdag & ta hand om varandra!
Puss på er! 
(null)



Energi ut, energi in?

En härligt fartfylld helg är över.
Afterwork med Patrik i fredags.
Heldag för att fira Andreas i förskott i lördags.
En dag i Sthlm igår med Patrik och Ribbåtseightseeing. 
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kärlek och glädje! 
Dock så känner jag idag att utmattningen gör sig påmind. Jag försöker balansera idag, men känner att jag nog har kört på lite för hårt.  Det har gått ut mycket energi i helgen. Självklart har det också fyllts på med energi, men kanske inte tillräckligt....Hjärnan är inte riktigt med mig idag och jag känner mig lite bakom flötet allmänt. Ett andetag i taget idag ❤️ att leva med utmattningssymdrom och på egen hand, sakta sakta ta sig uppåt. Det är svårt. Tänk på det: det syns ingenting utanpå en människa som lever med utmattning. Men det betyder inte att det inte pågår massor på insidan. Nyttigt. Man lär sig leva med sig själv lite mer varje dag. 

Nu ska jag på läkarbesök! Och sen bär det av mot jobbet. Ha en fin måndag! 
Ta hand om er! 
Puss på er! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0