Nyp mig i armen! 

Jag känner sån otrolig tacksamhet för allt som har hänt samtidigt som jag fortfarande smälter alla intryck. 

Orden som fick följa med mig under året var ju Familj & Kärlek. Och de har verkligen varit centrala under hela året, som en röd tråd.

Året började med sjukskrivning, och en förlossning. En tung start på familjelivet som kantades av hormoner och en tuff baby blues. 

Mammaledighet som höll i sig i 8 månader, innan jobb på 60% tog fart. 

Tacksamhet till våra föräldrar som alla ställt upp till 100% så att jag kunnat börja jobba tidigare än planerat. Tacksamhet till min underbara man som stöttat mig i min nya mammaroll, samtidigt som han navigerat sig i sin nya papparoll. 

Men året har också innehållit ett bröllop på Gotland. Ett sagobröllop, enligt mina mått. Mycket jobb inför, men en lång och detaljerad planering av oss innebar att bröllopshelgen blev ännu bättre än vi vågat hoppas på. 

Och vi njöt. Vi kunde njuta, lyfta blicken, ta in alla känslor och njuta. Allting blev lyckat. 

Tacksamhet till våra underbara vänner, vår familj som firade helgen med oss, till vårt fantastiska toastpar, till mina brudtärnor och till alla andra som såg till att vi kunde ha kul under helgen. Att allt flöt på och att alla eventuella problem som behövde lösas löstes. 

Tacksamhet för alla fina gåvor, kloka ord, underbara tal och roliga upptåg. Tacksamhet för all kärlek vi fick och fortfarande får. 

Vi har även hunnit med ett fint dop för vår Amadeus, och många dop för många andra underbara ungar som fötts runtom. Många kalas, partaj, äventyr och roligheter. 

Nu väntar 2023. 

Jag börjar jobba heltid, Patrik ska vara pappaledig till augusti. Kanske inte 100% hela vägen fram, men mestadels. En liten parantes: när folk frågar hur länge han ska vara hemma och pappaledig, och han svarar 8 månader så reagerar ALLA, med

-oj! Så länge?! Vad duktigt!

Men…. Vi pratar ju om att man ska vara jämställd osv. Och vi delar lika rakt av. Jag va också hemma 8 månader som mammaledig, men det är ingen som höjt på ögonbrynen för det? Snarare tvärtom, att jag kanske borde vara hemma lite till. Är det inte konstigt? 

Bara en tankesnurra. 

Ordet som för följa med mig under 2023 blir Tacksamhet. 

Det har genomsyrat 2022, men det är så viktigt för mig, så det får följa med ett tag till. 

Tacksamhet för det vi har, för varandra, för hälsa och att vi får vara friska. För vårt hus, det vi äger och att vi har allt vi behöver. Jag tror det är viktigt att höja blicken ibland och förstå att inte ta saker eller relationer för givet. Vår relation, Patriks & min, kräver underhåll precis som alla relationer, men vi har en otroligt fin och grundläggande kommunikation som jag tror är hemligheten bakom vår kärlek. Vi är fortfarande bästa vänner i grunden, stabilare än så blir det inte i våra ögon. 

Jag vill också känna tacksamhet för mig själv, för min kropp som återhämtat sig efter en graviditet och förlossning. Tacksamhet för att jag får vara frisk, för att min kropp fortsätter bära mig trots allt. 

Här kommer den traditionella bildkavalkaden över det gångna året. Ta hand om er! 

Puss på er! 

Foto: HejFoto