Det går lite för fort ibland. Det fina i det hela är att man kan skratta åt det - efteråt. 

Här kommer några såna exempel från min helt vanliga tisdag:

Amadeus ska duscha efter förskolan. Han sitter o härjar i köket, äter vindruvor och tycker livet är toppen. Jag gör iordning duschen. Jag brukar alltid sätta på vattnet innan så det hinner bli lite varmt innan han går in. Jag tänker; vrid kranen mot dig, annars blir det takduschen. Min hand vrider kranen bort ifrån mig. Resultat: Takduschen går igång. 

Jag ska laga mat. Amadeus är alltid med, helst ska han klämma sig in mellan mig och bänken. Han vill se, han har långa armar och allt skjuts så långt upp på ytorna som möjligt. Ändå når han allt. Allt. Verkligen allt. 

Det gör att man ständigt är lite på tårna i köket, håller ett öga på honom hela tiden. För jag gillar att han vill vara med, frågar och vill titta. Så jag vill inte heller köra ut honom ur köket. Jag fyller upp kastruller med vatten på spisen, förbereder för broccoli, potatis, ägg m.m slänger ett öga på Amadeus, säger något, och har under den sekunden glömt bort att jag redan fyllt alla kastruller så jag tar tag i den närmsta kastrullen och drar den hastigt mot kranen. 

Resultat: allt blir blött. Väldigt blött.

Jag har lagom hunnit torka upp vattnet från mig. Min son. Köksgolvet. Spisen. Bänken. Det rann emellan och in i skåp. Men nu är det torrt. 

Nu ska jag klippa upp laxförpackningen och lägga ut laxen i ugnsformen. Men av någon anledning så är laxförpackningen redan öppen….

Resultat: det rinner ut laxvatten på min fot. Bänken. Golvet…. 

Och jag som ska på mitt första föräldramöte. 

Nu kommer alla undra varför jag luktar fisk.

Lösning? Jag döljer det med handdesindektion och parfym. 

Puss på er!