Jag kan hitta honom ståendes i nått rum, tittandes ut genom fönstret. Eller sittandes i trädgården. Eller ståendes rakt upp o ner nånstans i källaren. Ofta är det dessutom när jag upplever att vi inte riktigt har tid för att bara stå still, typ när vi är på väg någonstans, ska packa in oss i bilen, ska åka o handla, håller på o städar eller liknande. Så för det mesta blir min fråga till honom  

-vad gör du?!

Och han svarar nästan alltid: 

- man måste stanna upp och titta ibland.

Jag kommer få höra detta livet ut, men han har faktiskt rätt. Ibland måste man stanna upp och bara lyfta blicken. Se vad man faktiskt har, njuta lite och ta in livet. 

Det är det han gör, och han ser alltid så nöjd ut! Glad och lugn, nöjd med livet. Jag märker att om jag härmar honom och stannar upp, ser mig omkring och lyfter blicken från tvätten, planering, städningen, träning eller vardagen i stort så infinner sig ett lugn. 

Allt är så himla fint just nu.

Jag älskar vårt hus, jag älskar vårt liv, jag älskar vår son, jag älskar min man och jag tycker faktiskt om mig själv precis som jag är. 

Tänk hur underbart allting faktiskt är och vad lyckligt lottad jag är som har allt det här! 

Jag är så ofantligt tacksam. 

Även fast det kan vara svårt att ta in mitt i vardagens pussel så måste man stanna upp ibland och lyfta blicken. 

Han är rätt filosofisk ibland, min man. 

Puss på er!