Hur mår vi? 

Jotack bra. 

Jag kan ärligt säga att jag kniptränar på tok för lite om du frågar min sjukgymnast. Jag äter alldeles för mycket gottis om du frågar mitt samvete. Jag yogar inte alls så mycket som jag borde om du frågar min rygg. 

Men i övrigt så mår jag alldeles utmärkt! 

Och hur kommer det sig då, att jag inte gör vad jag borde göra enligt min kropp & själ? 

Jo. Det beror på något som jag kallar den dolda agendan. Jag tror inte jag är ensam om detta (och är jag det så vill jag bara gratulera alla andra som tydligen gör rätt!). 

Alltså, nästan varje morgon när jag vaknar så har jag en plan. Ett schema över dagen, ett par punkter som jag skulle vilja bocka av. 

Det kan vara saker som att yoga, plantera om en blomma, städa ur garderoben, lyssna på en pod, spela ett spel, gå en egen promenad etc. 

Alltså inte stora livsviktiga saker egentligen, men sånt som jag kanske känner att jag vill göra för bara min egen skull. 

Nästan direkt vid frukost börjar jag förstå att agendan inte kommer hålla denna dag heller.

Andra saker dyker upp som tränger sig före på schemat. Hushållsnära tjänster kan vi kalla dem med ett samlingsord. Plus Amadeus behov och önskan om dagen. Plus Patriks behov och önskan om dagen. 

Och vart hamnar mina behov och önskningar?

Jo, längst ner på listan. De skuffas liksom ner i prioriteringen, lite längre ner på listan ju mer dagen går. Ända tills hoppet om att hinna med en yoga är helt borta. Och detta går automatiskt! Jag ska inte säga omedvetet, för jag tänker medvetet varje gång att jag baaara ska göra det här också, och sen kanske jag kan knipträna? Så jag väljer medvetet att knuffa ner mina prioriteringar successivt. 

Och varför blir det då såhär? 

Jo, delvis tror jag att det beror på att agendan är just hemlig. Jag säger den aldrig högt. 

Hade jag sagt till Patrik att jag t.ex vill gå en egen promenad så hade ju han sett till att det blev av. Men delvis tror jag också att det beror på mig själv och viljan att alla andra ska ha det bra, få göra vad de behöver och vill, viljan att sätta familjens behov främst. 

Det känns också lite typiskt kvinnligt, rätta mig om jag har fel, att sätta sina egna behov sist? Familjen går först. T.o.m tvätten går före min knipträning. Är det inte knäppt egentligen… 

Med det sagt. 

Imorn ska jag försöka hinna med en yoga. Och en knipträning. Och sen en go’fika. 

Puss på er!