Jag känner mig så otroligt vilse i politiken!

Vet inte om det kan ha att göra med att jag haft heeeelt annat fokus detta år: fött barn, gift mig osv. 

Men jag känner mig verkligen helt lost. 

Det är lättare att säga vilka partier jag inte vill lägga min röst på. Och det blir väldigt få kvar.

Samtidigt så har jag väldigt dålig insyn i partiernas sakfrågor faktiskt, jag tycker allesammans är väldigt luddiga. 

Vore det inte bättre att rösta på själva ämnena? Jag vill lägga min röst främst på klimatet och vården! Det betyder inte att skola, migration osv är mindre viktiga för mig, självklart inte! Men klimatet och vården ligger mig varmast om hjärtat. 

Kanske för att jag är så medveten om just de två frågor. Bristerna inom vården, främst då förlossningsvården, har jag ju själv fått möta i år. Vi fick ju inte plats på BB när Amadeus föddes, de hade helt enkelt inte kapacitet för oss. Så vi fick åka hem. 12 timmar efter att han kom ut satt vi i bilen på väg hem. Utan att vi hade fått i oss någon mat sedan frukost, och vi hade heller inte fått komma till något ordentligt rum. Vi föll mellan stolarna, två vilsna förstagångsföräldrar i chock efter en väldigt intensiv och snabb förlossning. Vården behöver mer uppmärksamhet! 

Men klimatet. 

Som en vän så klokt sa: om klimatet fortsätter gå åt helsicke så spelar det ingen roll hur t.ex välfärden mår. Utan klimatet så dör vi ändå. 

Alla andra sakfrågor blir liksom oviktiga vid sidan av klimatet. Det är ju vår planet vi pratar om! Om den inte finns, vad gör det då om vi satsar på skolan eller fler äldreboenden?

Jag får ett mindre sammanbrott varje dag när jag ser på nyheterna och de talar om utsläpp, skogsbränder, plast i haven, skyfall, djur som dör, vattenbrist, skogsskövling m.m 

Det känns så hopplöst! 

Vad är det för värld jag lämnar över till Amadeus? 

Usch vad det knyter sig i magen. 

Klimatfrågan var länge en stor anledning till att jag inte heller såg mig själv föda barn.

Jag ville helt enkelt inte sätta ett barn till denna värld som den ser ut just nu. 

Men nu är han ju här, och då får jag helt enkelt försöka göra mitt bästa för att hjälpa klimatet på traven. Jag får lära Amadeus att älska hav, skog, växter, djur och natur lika mycket som jag så att han växer upp och vill värna om den.

Klimatångest. En stor fråga bland många unga idag. Och absolut inget att ta med en axelryckning. Det svåra är bara att ta den ångesten och göra något av den. Inte fastna i deppiga tankar och en känsla av hopplöshet. 

Vi får inte ge upp om vår planet!

Då ger vi ju upp på oss. 

Med de sagt; Valet 2022. 

Hjälp. 

Men rösta ska jag, det är viktigare än nånsin.

Puss på er!