Tack Gode Gud för semester efter semestern!
Full med äventyr, intryck, nya saker, sena kvällar och skratt. Men också, trötthet, frustration, dålig sömn, gasiga magar, konstiga mattider och brist på egentid. För samtliga. Vi åkte faktiskt hem en dag tidigare är planerat. Vi va helt enkelt less på borta-tid. Energin tog slut och vi ville hem.
Fullt rimligt tänker jag, för alla inblandade.
Ikväll åt jag en hel glassbägare. Ni vet en sån där rund med Magnumglass som man ska trycka på sidorna för att knäcka chokladtäcket inuti. Och jag skäms inte det minsta. Det va otroligt gott. Och välbehövligt.
Det jobbigaste när vi börjar tryta på energi i familjen, är relationen mellan en 3 åring och en 41 åring. De är så otroligt lika varandra och trycker på varandras knappar konstant. Medvetet eller ej, det låter jag vara osagt, men det ska också tilläggas att vår kära 3 åring gillar att pusha gränser just nu. Se hur långt han kan gå. Det riktigt lyser i ögonen på honom och han vet så väl att han gör något som inte är helt okej.
Tyvärr involverar deras bataljer såklart även mig, vi sitter alla i samma familjebåt.
Men - det som faktiskt tynger mest är att jag måste släppa min egna reaktion eller pedagogik i situationen och helt gå in för att medla mellan dem. Lyssna in två frustrerade personer och typ be dom gå åt varsitt håll. För att sen prata lugnt med var och en. Det kommer alltid ett förlåt från dem båda två och de blir alltid sams. Men det är jobbigt att behöva gå emellan. Jag vill ju att de personer som jag älskar mest också ska vara sams. Men jag förstår dem såväl, jag fattar att de går varandra på nerverna. Och vår underbara 3 åring är just nu expert på att provocera. Han har dessutom börjat med att måtta slag och sparkar mot mig när han inte får som han vill. Vilket retar gallfeber på Patrik. Förståeligt. Hur sjutton ska man komma runt det liksom?!
När jag bemöter det så bara skrattar Amadeus och jag ser i hans ögon att han så väl vet att han gör fel, men fortsätter ändå. Living on the edge.
Så tack Gode Gud för hemmaplan, rutiner, egna sängar, möjlighet till egentid och lugn.
Många semesterveckor återstår - vi ska nog finna harmoni så småningom när alla landat i sin trötthet och i sig själva.
Puss på er!
