Också den största boven i mitt liv, jag som är en person som hatar när allt är lika. När dagarna har precis samma tider, mönster och mening. Jag trivs bäst när veckan blir lite spontan i kanten, men ändå inte för spontan. Jag måste ändå kunna planera lite, ha lite översikt och någon form av struktur. Jag är en bohemisk tråkmåns eller en fyrkantig estet. 

Men. Just nu. Är livet i balans. 

Jag tror det är många faktorer som spelar in: 

* jag har börjat dansa på torsdagskvällar

* jag repar sång 1-2 ggr i veckan

* jag ser till att få i mig bra kost 

* jag uppehåller något slags träningstänk

Och säääääkert år jag på ett bra ställe i min så kallade cykel. Hormonerna är lugna. 

Man har ju, som kvinna, några få dagar i månaden där allt bara är i balans. Allt i kroppen är lugnt. Ingen ägglossning, ingen mens och ingen PMS. Men det är verkligen bara några få dagar. Sen är man igång igen. Hemskt egentligen. 

Att man största delen av sin cykel är i obalans. Och ändå har man samma krav på sig själv som när man är i balans. Man ska vara trevlig hemma och på jobbet, ha energi för vänner, familj och kollegor, bibehålla och underhålla alla relationer samt orka med / ha lust för allt som står i kalendern. 

Trots att den som skrev noteringen i kalendern (läs: jag själv) antagligen var på en bättre plats i cykeln. Kanske t.o.m var i balans. 

 Hursomhelst. Livet är toppen. Imorgon ska jag sjunga igen och sen ska jag & Amadeus åka och dansa. Vilken pang- söndag! 

Puss på er!