Sova och glömma, och börja om imorgon. 

Ja, så gör vi. 

Vet inte vad det är, men nått inom mig är i obalans. Tror att jag har kört på lite hårt igen och behöver lugna ner mig. Jag tror jag behöver få börja jobba så jag får lite perspektiv, distans och ny energi! 

Eller så är det hormoner i omlopp, nu igen! 

Nått knas är det, jag har kort stubin, ont i huvudet, dåligt tålamod och är allmänt tjurig. Inte alls en kul fru, definitivt ingen pedagogisk mamma och inte ens kul att umgås med för mig själv. 

Idag då, t.ex:

Börjar ändå rätt bra, förutom att jag vaknar med huvudvärk. Men den är ändå rätt vanlig så det är inget extra ordinärt. 

Sen tryter tålamodet rätt snabbt. Runt kl 10 är det som bortblåst. Amadeus ska sova för att orka med babysim. Han är superdupertrött men ändå så vill han inte somna. Han gnäller, bökar runt i sängen och är allmänt grinig. 

Till slut tröttnar jag, lyfter upp honom, vänder på honom och lägger honom på rygg i sängen samtidigt som jag säger:

- nu räcker det! Du är ju trött så sov! 

Jag trycker i nappen och ger honom snuttefilten.

Han börjar gråta.

Jag inser att jag nog varit lite brysk både i tonfall och i hantering. Sen är en övertrött unge också ganska lättstött ska tilläggas.

Direkt får jag dåligt samvete och mammakarmakontot sjunker. Usch vilken ångest jag haft hela dagen efter detta! 

Ska också tilläggas att han somnade 3 minuter senare, efter att jag pussat o kramat, sagt förlåt och sjungit hans favoritlåt. 

Nåväl, dags för babysim. 

Patrik kommer hem, vi packar in oss i bilen och åker iväg. Jag är riktigt grinig nu, hormonstinn och sur, inte alls en kul person. 

Jag byter om på mig & Amadeus. Oså ska jag skölja av mig innan vi går in till bassängen. Sätter Amadeus i en barnstol som finns i duschrummet. Sätter på duschen. 

Då är duschen inställd på handdusch, och den sitter i en klyka på väggen i höjd med Amadeus ansikte. Vattnen sprutar rakt ut, och rakt på Amadeus som självklart blir både rädd och ledsen (och blöt). 

Klantarsle! 

Jag lugnar honom och vi går ut till pappa Patrik. Babysimmet går ändå bra sen. 

Hem igen, och eftermiddagen flyter på bra med allt vi har haft på agendan. 

Sen kommer droppen. 

Patrik fyller år snart och jag har smugit med en present. Så skulle jag gömma den nu ikväll, men med min dimmiga hjärna just nu så GLÖMMER JAG PRESENTEN FRAMME PÅ SKÖTBORDET. Självklart inte inslagen. 

Jahapp. Grattis älskling! 

Patrik har lovat att han ska leka överraskad, men ändå. Det känns inte kul. Och under ytan har det hela dagen legat och pyrt känslor som får mig att vilja gråta, ha sönder något och skrika rakt ut. Typ som de värsta svallvågorna av hormoner du kan tänka dig. 

Så som sagt. 

Den här dagen glömmer vi, eller hur? 

Puss & Gonatt på er!