Herrejösses, så mycket skratt, tokigheter och bubbel! 

En helt underbar kväll, med Andreas o Sanna. 

Som slutade på hörnan där vi dansade oss toktrötta. Jag ramlade i säng vid 02-tiden, vilket den här småbarnsmamman verkligen inte är van vid! Jag brukar annars somna 21.30! 

Och som om inte sömnbristen var nog, så intogs det ju också ganska stora mängder alkohol. Vilket inte heller hör till vanligheten. Men det va som att jag behövde få detta ur mitt system på nått vis. Som att den här kvällen hade legat och bubblat under ytan så när den väl händer är man så övertaggad och exalterad så man bara gasar o kör! 

Jag ska ärligt erkänna att jag inte var vacker när jag vaknade igår morse. Jag tror faktiskt att jag fortfarande var lite berusad. 

Nu är det ju ingen fara så, ingen behöver ringa soc för Patrik va ju hemma och ansvarsfull. Så ingen skada skedd verkligen, förutom att mammasamvetet har kickat igång. Rejält. 

Man gör inte så när man är mamma. 

Man beter sig inte såhär när man är mamma.

Och man BERÄTTAR det definitiv inte för någon, för det är inte okej att dricka alkohol på det sättet när man är mamma. Så man är tyst om det. Punkt. Det är nästan lite fult att ens erkänna det. 

Tanken på att jag luktat alkohol inför mitt barn, på det sättet man gör när man varit ute o partajat rejält kvällen innan, känns inte okej. 

Jag blir illa berörd av mitt eget beteende. 

Samtidigt som jag hade så otroligt roligt på fredagskvällen, och det är ju också viktigt! 

Men man borde som mamma och vuxen person kunna dra en gräns och gå hem. 

Man är bara människa. Och jag är helt övertygad om att jag inte är ensam om den här känslan av dåligt samvete och ångest. Speciellt bland oss mammor. 

Pappor tror jag inte har samma tankar, men rätta mig gärna om jag har fel. 

Jag ville bara lyfta locket och släppa ut det här till er, mest för att jag behövde få skriva ur mig lite. Jag vet att jag är en bra mamma ändå. 

Puss på er!