Utslagen blev värre för en vecka sen. Nu har de stannat i utveckling verkar det som, och jag hoppas att det innebär att det vänder snart. 

Är hemma från jobbet idag. Och det där dåliga samvetet är närvarande. Hur kommer det sig att jag inte ens kan vara sjuk från jobbet utan att känna dåligt samvete? Inte ens nu när jag har röda utslag över halva kroppen?! 

Jag har alltid haft svårt med att vara hemma från skolan/jobbet pga sjukdom. Jag tror att jag är rädd för vad folk ska tänka. Att folk ska tro att jag är en slacker - en latmask. Jag tror att jag inte är ensam om att känna så. Att man alltid ska behöva bevisa något. 

Jag är rätt säker på vart min känsla kommer ifrån, inget vi ska prata om här, men alla har vi nog någon som man ville vara duktig för. Någon man vill göra stolt. Att vara sjuk från jobbet, i mitt fall, är en svaghet och något som inte är helt okej.

Självklart är jag smart nog att veta att det inte är så. Att vara sjuk är mänskligt och alla har sin egna gränser för när man behöver vila. 

Men känslan ligger kvar sen gammalt. Och det är alltid en kamp när jag är hemma såhär, men dock så är jag ju hemma, så jag lär mig! 

Nåväl!

Helgen som var gick snabbt! 

Jag jobbade i lördags, och Patrik bjöd på en underbar middag när jag kom hem. I söndags for vi till Åsby Hem & Trädgård. Åt räksmörgås och köpte svindyra gardiner. Så nu håller vi på o gör om i sovrummet. 

Livet är bra annars, förutom klåda och dåligt samvete 😉 haha, man kan inte få allt! 

Puss på er!