Patrik har redan jobbat en vecka, så vi har nosat på rutinerna litegranna. 

Vilken semester vi haft! 

Så många härliga dagar och kvällar, spontana utflykter, oplanerade promenader, glasspauser, middagar med vänner, lekparker, drinkar, badplatser och myggljus. 

Men också! 

Diskussioner, trotsålder, regniga dagar, rastlöshet, potträning, mensvärk och en unge som slåss när han blir övertrött eller hungrig. 

Inte slåss mycket, men liksom "lappar till mamma och skrattar nervöst när jag inte vet vad jag ska göra av min energi"-slåss. 

Så många samtal, så många "nej!", så många tag i armen och bestämda blickar (jag som inte ens kan se arg ut) som jag försökt mig på. Inget funkar. Jag når inte fram. Men skam den som ger sig! 

Tack och lov för vardag imorgon! 

Stimulans på förskolan, pedagogik och andra vuxna, halleluja!

Men också - att få tid ifrån min älskade man! 

Faktiskt! 

Det ska bli skönt att få vistas i en värld där varken Patrik eller Amadeus har en naturlig del. Där jag faktiskt är Maria, och inte Mamma Mia eller fru. Där jag är en kollega, en anställd och en person som rådfrågas för att jag kan vissa saker. Inte för att man tappat bort sitt bälte, inte vet vart badbyxorna är eller för att man undrar vad dagens plan är. 

Ibland är en mamma samma sak som en samordnare, en informationsbyrå och en planeringsfirma. Och då vågar jag ändå säga att vi kämpar hårt för att vara könsneutrala och jämställda här hemma. Vi pratar mycket om balans och fördelning. Men det här dolda arbetet, det som ständigt ALLTID pågår hos en mamma, det är svårt att delegera. 

Tack och lov för vardag. 

Jag ska ta mitt nyvunna, starka semestersjälvförtroende och försöka hålla energin på en bra nivå under hösten. Jag ska också följa mina närmsta vänners råd och försöka vara mer mig själv på jobbet. Våga släppa ner garden och bjuda in folk till den riktiga Mia. Det känns som bra timing. 

Så tack och lov för vardag. Jag är redo! 

Jag älskar mina pojkar, men nu ska det bli gött att få ta en kopp kaffe utan dem. 

Puss på er!