Jag är så less på att ligga på denna jävla soffa. Med en kropp som inte lyder. 

Jag är så klar med dessa 4 väggar som hållt mig instängd i 6 veckor nu. 

När foten äntligen blev fri och kryckorna äntligen kunde ställas i förrådet.

Då skulle man in på nästa operation.

Cellförändring. 

Ta bort en liten liten bit av livmodertappen. 

Japp. 

Rutinoperation. Inget farligt. 

I förebyggande syfte.

Skitbra!

Men måste det komma direkt inpå!?

Nu ligger jag på samma soffa IGEN med magkramp, illamående och bitterhet.

Förlåt. Jag behövde få ur mig lite irritation.

Inte över er eller mig själv, men över 2018.

Jag längtar efter 2019.

Skit på dig, 2018!

Jag ska äta glass nu. 

Med jordgubbar. 

Och tänka på livet som pågår utanför min soffa. Och vara bitter ett tag till. 

Puss på er!