Har inte det här året gått fortare än normalt?

Och samtidigt inte. 

Det har hänt så otroligt mycket det här året, både bra och mindre bra saker. Det har varit tusen olika känslor privat och på jobbet, som mamma, fru, dotter, syster, kompis och kollega. 

Och jag har fastnat i år, i lite gråa tankebanor. Jag har haft svårt att lyfta blicken från vardagen. Jag har haft lätt att fokusera på saker jag gjort mindre bra, saker som saknas, aktiviteter jag inte gör eller annat som jag vill ändra på. Istället för att fokusera på vad jag har, gör och behöver. Det är ju faktiskt bara att ändra sitt beteende, bestämma sig och  boka in. Inget är slutgiltigt. Livet är för kort - och allt sånt där ni vet. Emellanåt har jag dock lyckats blicka mot horisonten och greppat perspektiv. Allt som händer i det lilla behöver inte få ta så stor plats. Att förlåta sig själv, att förstå sina nära vänner men även personer man träffar i olika sammanhang, vi är bara människor. Ingen är perfekt och alla har vi sämre dagar. 

Jag vill att den känslan ska få vandra med mig genom 2025: jag vill vara o-bitter och förstående. För mig själv och andra. Det får helt enkelt bli mitt ord: förståelse. 

Tack 2024 för allt! Även om det gick fort och det känns som ett lite tradigt år, inte ett av mina bästa så tar jag ändå med mig dig som ett varmt minne. Tack! 

Nyårsafton firas, precis som förra året, med Linda & Philip. Amadeus firar i år med mina föräldrar, de kommer ha en toppen kväll! 

Puss & Gonatt på er, här kommer som vanligt en bildkavalkad från året som gått.