Mitt emellan bäckenbottenmottagning och julledighet
Här hittar ni mig!
Förra veckans besök på bäckenbottenmottagningen var kort sagt spännande. Det är första och sista gången (förhoppningsvis) som jag betalar 260kr för att någon ska 3D-scanna mitt inre.
Jag hoppas att bilderna är bättre än vad jag tänker mig att de är.
Och ja. Det är precis som du tänker: jag låg i en gynstol och blev scannad invärtes. Överallt.
Absolut inte ett dugg glamoröst.
Men det verkar som att det kan bekräfta vad Bristningskliniken trodde: att jag har en skada efter klippet vid förlossningen. En muskel är skadad på ett sätt som har försvagat ett område. Vilket medför komplikationer. Inte så jobbiga att jag inte
kan fungera i vardagen. Men ändå tydliga och påtagliga. Vi får se hur utlåtandet är när de synat 3D-bilderna ordentligt, men troligtvis blir jag erbjuden operation. Kommer jag ta den? Nej, inte som det känns nu. Sannolikheten att jag blir helt återställd
är inte 100%, och hon rådde mig att vänta tills mina symptom blir värre. Kul.
Men jaja livet rullar på!
Snart är det jul!
Med allt vad det innebär.
Jag älskar julen, har alltid gjort. Den ger mig energi, glädje, tro och framtidshopp. Alla är så öppna, givmilda och omtänksamma såhär års. Det brukar gå över efter nyår, men det är alltid mysigt att se folk sträcka ut en hand, engagera sig
i musikhjälpen, skotta uppfarten åt grannen, skicka julkort, donera julmat osv.
Tänk om alla kunde behålla sin Robin Hood-aura resten av året också..
Julen har dock en annan innebörd hos mig också, den brukar innebära mycket kroppshets och en del kroppsförakt. Just för att man njuter av både det ena och det andra i december. Som man ska!
Men det brukar också betyda att jag emellanåt nyper mig i magvecken, är tacksam för elastiska jultröjor och tänker dumma saker om min kropp. Jag försöker bryta den trenden, som jag sagt innan för jag vill inte att Amadeus ska ha med
sig en konstig relation till mat, dryck eller sin kropp ut i livet. Ett steg i taget.
Vi har varit kostant snoriga sen mitten av oktober typ. Och har vabbat i 2 omgångar nu. Jag börjar förstå att det ligger sanning i det alla pratat om: den eviga småbarnsföräldersförkylningen: jag är tacksam om vi är snorfria i sommar.
Men nog om det, gud vilket gnällinlägg det blev! Måste ju ändå tillägga att vi absolut inte ska klaga! Vi mår bra, vi har det bra och snart är det jul!
Puss på er!

Kommentarer
Trackback