Att försova sig

När man vaknar för att man tänker "borde inte jag vara vaken nu?" Och man väcker sin sambo med ett simpelt: Oj. 
Ja det ska ju hända någongång det också 😋 
05.39 va klockan när jag kollade på den. Jag som annars går upp senast 05.10...senast.. 
Jaja, tur att det finns frukost på jobbet! 

Nackdelen är att utmattningen gör sig påmind i dessa situationer. Tankarna är inte så snälla, det pirrar i hela kroppen och irritationen är hög. Tur att man kan lyssna på musiken i bussen för att hitta lugnet. Jason Mraz, killen med guldröst och underbara texter! 
Tur också att jag nu kan identifiera stresspåslaget när det händer. Och förstå att nä, jag är inte så dålig som stressen säger nu, jag får inte påverkas av det som händer i kroppen. Djupa andetag och glada tankar. 
Underbara sambo som också lärt sig och försöker göra allt för att underlätta för mig. 
Liver hörni, detta pussel som är livet. 

Annars har jag börjat fundera just över det, vad är det egentligen jag vill bli när jag blir stor? 
Jag vill hjälpa. 
Naturen, miljön, människor, djuren. 
Ta ansvar för det som händer i världen och försöka göra min del för att förändra. 
Men vart är dörren in i det?
Vad skriver man på sitt CV för att få vara med där? Vart söker man sig? Och hur gör man? 
Identifierat frågan - nu gäller det att hitta svaret. 

För en sak är säker: livet kan inte gå ut på att 12 timmar om dagen vara borta från mitt eget liv, för att kvällstid ha (som igår, kom hem kl 19) 2 timmar med min sambo och för mitt egna liv. Det är inte livskvalité. Inte för mig. 
Om vi vänder på det? Haha nä, men om jag istället kunde göra något med de 12 timmarna som känns meningsfullt, ger mig någonting och inte ger mig känslan av att det inte ingår i mitt liv. Där har vi nog början på lösningen.

30-års kris eller vad säger man?
När man börjar fundera på dessa stora frågor. Meningen med livet osv.
Ja heja. Fullt rimligt ändå.

Annars då? 
Jomen massor med mys har hänt såklart. 
Det va ju en månad sen jag uppdaterade! 
Överraskningabröllop, Emelie & Jonas. 
Pappa har fyllt år. 
Patrik har varit i Österrike.
Linn har kommit hem.
Dejt med Boråsligan.
Jag har...jobbat...som sagt!
Men livet är ändå väldigt fint. 
(null)

(null)
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Nu hörni, är det dags för denna onsdag att börja om. Ha en fin dag!
Puss på er! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0