Regntunga skyar & Vardagsfilosofi

Vartän jag ser, nån sol finns ej mer....
Blablabla.
Lite så känns det.
Är det bara jag eller blir allt lite dystert o deppigt så fort löven börjat bli mer bruna än röda, temperaturen sjunker, regnet hänger i luften och dagsljuset försvinner?

Och vet ni. Jag funderar mer.
Det tror jag alla gör den här årstiden.
Som att man letar inombords efter den där braiga känslan som man ju typ hade nyss.
Sommaren.
Och man är alltid lika förvånad.
Varje år!
"Tänk, solen går ner redan 17.30!"
Ja.. o snart ännu tidigare.
Mörker är dystert. Deppigt.
Vi är inte gjorda för att trivas i mörker.
Då hade vi varit utrustade med mörkerseende och känselspröt.
Nu, mer än nånsin förstår jag Linn som endast är i Sverige på sommaren.

Missförstå mig inte.
Jag tycker om hösten.
Med stickade tröjor, tända ljus, varm choklad, böcker och mys inomhus.
Men även jag fylls av någon slags nedstämdhet. Energin går lite i dvala.

Och mitt i allt det här, sitter jag på ett överfullt tåg, på väg hem från praktiken i Sthlm. Och funderar på varför vi gör det här? Frivilligt. Pendlar 3 timmar om dagen, är på jobbet 8 timmar. Är det värt det?
Livet är ju fyllt av så mycket annat?
Vänner, familj, resor, spontanitet, kärlek, sovmornar, kaffepauser, promenader.
Om man inte verkligen älskar sitt jobb, kan man då verkligen må bra av den här vardagen?

Jag gör inte det just nu.
Jag är inte gjord för just det här livet, att pendla, vara borta hela dagarna, komma hem helt slut, sova och åka bort igen.
Jag vill ha allt det där andra.
Det är mer värt för mig är prestige, karriär och tung plånbok. Har jag kommit fram till.
Med det inte sagt att jag ska byta inriktining, absolut inte, men jag ska skapa min egna vardag när jag blir stor.
Helt klart.

En eftertänksam Puss på er!
Ta hand om varandra och er vardag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0