Måh!

Tycker inte om när man vaknar med den här rastlösa känslan.
När det liksom kryper i kroppen o hjärnan bubblar på högvarv.
Usch!
Jag vet ju själv att det bara är att släppa det här. Det är inget o göra nått åt.
Men ändå så känner jag mig liksom inte klar. O jag kan inte gå ifrån nånting som jag känner är halvklart.
Åh andra sidan verkar ju inte personen på andra sidan tänka nånting på situationen. Så varför ska jag?
Det ska väl vara såhär. Kanske.
Fast det känns fel men.

Aja, mot jobb. Apoteket först. O efter jobb blir det Katta. Kanske en promenad förbi Maja & Mattias ikväll?...
Möjligheter, people, möjligheter!
Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0