Kan. Inte. Sova.
Hur gör man? Ber grannen komma in o slå en hårt i huvudet? Fast då passar han väl på att länsa lägenheten när jag är totalborta..
Ska jag supa mig full? Nä.. Ska jobba imorn o det är jobbig att vara bakfull..
Ska jag helt enkelt vänta till tankarna, tårarna och känslorna har gett upp?
Ja.. Det är nog det enda riktiga.. Måste komma ihåg att byta kudde bara, den är genomblöt.

Jag blir tokig på mig själv. Hopplös är jag! Totalt spånhuvud. När ska man lära sig? Kommer man komma till såna här återvändsgränder livet igenom? Eller händer det nångång att man hittar rätt avfart o känner sig på banan igen?

Om någon bara säger När så lovar jag att sluta fråga. För det räcker nu. Man klarar mycket, men inte allt. Nu räcker det.