.. Nånting som satt sina spår. Sina sår.
Nånting som egentligen gör för ont o är på tok för tungt att bära med sig.
Men som man ändå släpar runt på livet igenom. Kanske något någon sa när man va liten. Något man inte va med på. Något man gjorde..eller gör..motvilligt. Vem är de som kör egentligen?! De borde ju vara jag som bestämmer hastigheten här? Jag som gör vägvalen. Va "jag kan själv" perioden just bara en period? Skulle behöva gå igenom den igen isåfall, tack. Tror jag sov på just den lektionen.
Jag som egentligen är en plugghäst, en cool sådan. Jag har ju faktiskt körkort. Kanske är dags att jag sätter mig vid ratten. Från o me nu är de jag som kör. Håll i Dig, för jag kör om dig nu!!
Du valde en annan väg. En omväg. En sån där slingrig grusväg. Dom är för de mesta mycke trevligare. Men dom förvillar på vägen o när man väl når målet har man soppatorsk o dåligt tålamod. Nej, nu bestämmer jag att det räcker. Jag kör om nu, i min egna fil. Tack o Gonatt o Puss på er!