som Linda sjunger.. hur svårt kan de va?
att visa känslor, att berätta för nån vad man tänker och
vill.. att ta för sig och tro på sig själv..
ibland undrar jag varför de inte kan vara så enkelt som det
va när man va liten..om det va nån man tyckte om lite extra
mycke så va man bara lite extra snäll mot honom..
öppnade dörren för honom, bytte bort sitt snyggaste Pog
med honom, eller såg till att man blev hans hemliga kompis..
så höll man på tills man hade mod nog att fråga chans..

varför funkar de inte nu? jag menar, fråga chans är ju inte me
i bilden, men hela de där me o vara lite extra snäll för att få den
andra personen förstå att du gillar honom..
vet inte om jag va sjuk den dagen i skolan när alla fick lära sig
att "från o me nu funkar inte den metoden längre, nu är vi vuxna
nog att visa våra känslor på vuxnas vis".
o de är ju så jävla krångligt!!
jag vet aldrig när någon gillar mig, vilket gör att jag inte heller kan
visa en person när jag gillar honom lite extra, eftersom jag
fortfarande kör på "vara lite extra snäll metoden" vilket gör att jag
har väldigt många killkompisar, but still no boyfriend liksom..

jag får helt enkelt sluta leta.. för de är tydligen då dom dyker upp..