Måndagmorgon

Godmorgon! 
Back to rutinerna, dags för att ta sig till jobbet. 
Dock jobbar jag kväll denna vecka och börjar vid 15 på eftermiddagen. Ska dock smita in lite tidigare för att ta tag i lite grejer. 

Helgen har varit fin, med julmarknad och julshopping. Har varit svimfärdig och haft ont i magen emellanåt, men annars har det gått bra. Vi har tagit det lugnt. 
(null)

Patrik drog iväg här för ett tag sen, för sista veckan på sin GSU. Just därför passar jag på att jobba kväll denna vecka, när ändå ingen är hemma o väntar. 

Jag vet inte, jag tror att jag ska bannlysa mobilen ur sovrummet. Jag vaknade ändå rätt skönt imorse, men har nu genast lite stress i kroppen pga sms och meddelanden som poppat in. Känner att energin pyser ut, redan innan jag lämnat sängen. 
Så det kan bli Lösning Lämna Mobilen Utanför framöver, iallafall på min planhalva i sovrummet. 

Men, hur reagerar folk när man inte är nåbar hela tiden? 
Jo, rätt tråkigt faktiskt, men folk frågar ju ofta varför man inte svarar direkt. Och med folk så kan jag absolut peka på mig själv också. 
Varför tar man för vana att den man ringer eller smsar alltid är redo att svara?
Och när ska man som privatperson vs. jobbperson sätta ner foten och dra sin gräns? 
Jag tror jag ska börja med att lägga bort telefonen mer. Ungefär som en arbetstid. När man har stämplat ut så har man. 

Nu ska jag känna lite på min trasiga kropp, äta lite frukost och försöka börja om på den här dagen. Så jag hittar den där goa, lugna känslan igen. 

Puss på er! 


När kroppen inte lyder

Nu. Får. Det. Vara. Nog.
Jag är så less på att ligga på denna jävla soffa. Med en kropp som inte lyder. 
Jag är så klar med dessa 4 väggar som hållt mig instängd i 6 veckor nu. 
När foten äntligen blev fri och kryckorna äntligen kunde ställas i förrådet.
Då skulle man in på nästa operation.
Cellförändring. 
Ta bort en liten liten bit av livmodertappen. 
Japp. 
Rutinoperation. Inget farligt. 
I förebyggande syfte.
Skitbra!
Men måste det komma direkt inpå!?
Nu ligger jag på samma soffa IGEN med magkramp, illamående och bitterhet.

Förlåt. Jag behövde få ur mig lite irritation.
Inte över er eller mig själv, men över 2018.
Jag längtar efter 2019.
Skit på dig, 2018!

Jag ska äta glass nu. 
Med jordgubbar. 
Och tänka på livet som pågår utanför min soffa. Och vara bitter ett tag till. 

Puss på er! 


Det lilla

Idag! Hände det! 
Jag duschade själv!
OCH jag plockade ner tvätten själv! 
Tadaaa!
Tänk att man kan bli så lycklig av de små sakerna, som att kunna göra saker själv.
Efter 3 veckor på kryckor är det så skönt att äntligen få börja stötta lite på foten igen och göra saker på egen hand.

I övrigt så verkar det som att 2018 bestämt sig för att utmana mig ända in i kaklet! 
Herrejösses, att man inte bara kan få vara ifred.. men! Det positiva är att 2019 verkligen kommer bli mitt år, i hälsans tecken, för 2018 gjorde allt för att förstöra den, haha! 

Och förutom det då? Jomen det är väldigt bra. Ska till kontoret 3 dagar denna vecka, det är full fart in i Black Week nu! I december börjar min avdelnings högsäsong, och jag är faktiskt lite nervös. Svårt att veta om schemat och planeringen håller! 

Helgen va fin, väldigt lugn och jag klättrade nästan på väggarna, men jag behöver ju lära mig att vila. Vi tog en mysig utflykt till Skultuna Mässingsbruk. Så jag fick komma ut lite 😉 haha! 
(null)

Snart är härliga december här, och nya äventyr väntar - bara jag blir av med stift, kryckor & denna nya operation som stundar. 
Sen! Sen ska här partajas och njutas av livet! 

Puss på er!

(null)




Min profilbild


RSS 2.0